ALLA DE DAR MENNEN…

(…Ja, men inte män alltså!)

G’day mates!

Ja, så jag befinner mig alltså inte längre på svensk mark utan andas sedan fyra månader tillbaka luft från andra sidan jordklotet. ”Men…..” är väl den vanligaste reaktion jag fått när vänner, bekanta och främlingar kommit till denna insikt och eftersom att jag bara alldeles nyss återvänt online i detta forum så har jag bestämt mig för att besvara de där vanligaste mennen. På så sätt rätar vi förhoppningsvis ut ett par frågetecken direkt och kan känna oss på banan och a´jour med varandra.

Vi åker!

…Men? Vad hande dar egentligen?

Ja, vad hände? Allt gick faktiskt ganska fort. På ynka fyra veckor hade jag sagt upp mig, hyrt ut min lägenhet och packat väskorna för nya äventyr. Jag hade en skakig vinter och tidig vår i bagaget, behövde en ordentlig förändring och lockades av att få uppleva en ny kultur och prata lite engelska till vardags.

…Men nar bestamde du att du skulle aka?

Jag lämnade Sverige den 29 April, fyra dagar efter att jag jobbat min sista arbetsdag. Dessförinnan hade jag jobbat den månad som stavades uppsägningstid. Med andra ord: beslutet fattades i slutet på Mars och månaden senare var jag iväg. (Relativt snabbt och spontant för att signeras Hanna)

…Men varfor Australien?

Valet av location var faktiskt främst fattat utifrån praktiska skäl. När beslutet tagits och jag bestämt att jag ville försvinna iväg på nya äventyr drogs både hjärtat och själen allra starkast tillbaka mot De Förenta Staterna. Problemet med detta Drömmarnas Land är det faktum att de endast delar ut turistvisum på 3 månader (vilket kändes något kort och dessutom skulle innebära att jag inte fick jobba). Istället kunde jag erbjudas Working Holiday-visum i Australien eller Kanada och valet föll ganska snart på det förstnämnda av den enkla anledning att sol, surf och vågor lockade mer än snö, skidor och björnar.

…Men var ar du egentligen?

Dryga två veckor innan mitt plan skulle lämna Köpenhamns flygplats informerade en kär vän mig om det faktum att Australien precis var på väg att möta vintern. Plötsligt kändes den ursprungliga planen att bosätta mig i Sydney mindre lockande. Eftersom att samma kära vän dock kunde upplysa mig om landets enorma storlek och därmed försäkra mig om att nordligare destinationer säkerligen skulle bjuda på varmare temperaturer slog jag snabbt upp Google Maps för att leta efter nya potentiella hemorter. Efter dryga halvtimmens jakt utan resultat drog jag mig till minnes om det faktum att storbloggerskan Kenza spenderat sitt senaste nyår i Australien och faktiskt uppdaterat en del medan hon var här. Jag gick således tillbaka i hennes arkiv och stötte för första gången på orten Noosa. Efter en minut på Google var jag såld.

Jag befinner mig således i Noosa, en liten paradisort på Solskenskusten i Queensland. Geografiskt sätt hittar ni mig dryga timmen norr om Brisbane.

…Men hur bor du da?

Då Noosa bäst beskrivs som Australiens svar på Båstad eller Falsterbo (sommarstad/semesterort där lokalbefolkningen främst består av höginkomsttagare och pensionerade, rika knösar) sätts priserna därefter. Jag ville dock inte uppleva ett backpacker-äventyr med delat boende och Hostel utan värdesatte mitt eget utrymme och bestämde mig därför för att hyra en lägenhet på en resort. Jag huserar i en tvåvåningslya med fullt utrustat kök och dubbla sovrum (besök välkomnas hjärtligt). På området finns pool, tennisplan och bubbelpool och dessa utnyttjas förstås flitigt. För att ta mig runt mellan strand och livsmedelsbutik har jag köpt en klarröd historia på två hjul som jag kallar The Traveller – plötsligt är jag alltså fruktansvärt miljösnäll och får vardagsmotionen utan att ens tänka.

…Men varfor aker du alldeles ensam?

När beslutet fattades på en handvändning var kön av vänner som ville åka med relativt obefintlig. Att hosta upp pengarna och avsluta jobb och studier utan direkt förvarning var inte helt okomplicerat, men desto mer förståeligt, och jag valde därför att sticka själv ändå. Det var mina drömmar och mitt äventyr som skulle upplevas, så varför inte göra det själv?

…Men blir det aldrig ensamt?

Det blir precis lika ensamt som att flytta till en ny stad där man inte känner någon för att börja plugga eller jobba. Superensamt! Men så är det ju också så livet är: vi gör saker på egen hand och upplever att det är vi mot världen och sen lär vi känna nya kompisar och plötsligt så finns en vardag och ett kontaktnät även på den nya platsen. Det vore lögn att säga att jag inte saknar de fantastiska personligheter jag tidigare bott så mycket närmare, men jag vet att vi kommer träffas igen och tills dess finns det fantastiska tekniska påfund såsom Viber, What’s App och Skype.

…Men vad gor du hela dagarna?

Jag jobbar på att göra ingenting alls, hur konstigt det än låter. Efter att sedan mannaminne jobbat långa dagar och ständigt hållit mig sysselsatt av rädslan att inte ha något att göra så har jag nu gjort en helomvändning.

Att göra ingenting är precis vad jag behöver öva på och därför ser en vanlig dag ofta ut som följer: jag vaknar när kroppen är redo (ofta redan vid sexsnåret eftersom att det är då kroppen skakas till vaket tillstånd från de mardrömmar som dessvärre förföljer mig), ägnar ett par timmar åt att kommunicera med Sverige och går därefter ut i solen och äter frukost (grekisk yoghurt med nötter och honung eller skorpor är storfavoriterna just nu). När frukosten är intagen väntar en eller ett par timmars fysisk aktivitet och blir det inte långa promenader eller tappra löpförsök så blir det styrke- och stretchsessioner. Strax före lunch bestiger jag The Traveller och cyklar ner till stranden där eftermiddagen ägnas åt soldyrkan. Kvällarna tillbringas i vänners sällskap eller framför TV:n med en (efter bristande förmåga komponerad) tallrik kvällsmat och lite (…mycket) choklad.

…Men jobbar du inte alls?

Nja. Fram tills förra veckan har jag faktiskt inte gjort det. Jo, förutom att jag skrivit en bok då… (En bok undrar ni, och Ja, nu kan jag faktiskt stryka det från Bucketlistan – men det är en annan historia). Numera hittar ni mig dock bakom disken på en av klädaffärerna på huvudgatan. Där spenderar jag ett par timmar i veckan med att hjälpa kunder att hitta de perfekt bleka jeansen och vårens snyggaste klänning (ja, i Australien har det precis blivit vår). Utöver jobb i butiken hjälper jag även samma företag med diverse marknadsrelaterade projekt: branding, hemsida, kommunikation och annonsering för att nämna några. Så, med det sagt borde jag kanske revidera svaret på ovanstående fråga och tala om att jag numera ställer larmet ett par dagar i veckan för att fylla mina dagar med arbete (…det blev så himla rastlöst i längden att göra ingenting, jag stod faktiskt inte riktigt ut!)

…Men har du flyttat dit nu eller?

Ja, tänka sig att nu bor jag här. Noosa har kommit att bli den plats jag kallar mitt Australienska hem. Jag har spenderat ett par veckor i Melbourne och Perth, jag har upplevt Brisbane, Byron Bay och Guldkusten, men jag återkommer alltid till Noosa. Här är min bas och det är här jag bor nu. Men det är ju förstås inget permanent eller för alltid!

…Men nar kommer du hem?

Denna ständiga fråga… Jag kommer hem när jag känner mig redo. Just nu är jag i äventyrs- och personlig-utvecklingsmode, jag är på en ”Soul Searching Journey” och lär mig nya saker varje dag. Än så länge innebär det att jag faktiskt inte kan ge konkreta svar på när jag åter befinner mig på svensk mark, det kan bli snart (snarare än ni tror) eller om ytterligare ett halvår eller så… Framtiden får utvisa! (Och potentiella framtida arbetsgivare som läser detta: ni kan förstås också påverka genom att erbjuda mig pangerbjudanden till jobb som jag helt enkelt inte kan tacka nej till utan istället väljer att komma hem för direkt!)

…Men du ar glad att du akte anda?

Enkelt. JA!

 

Och med det svaret sätter jag stopp för alla men och hoppas att ni fått en bättre bild om var jag befinner mig och hur jag fyller dagarna.

Vidare bifogar jag ett axplock av bilder från några av de saker jag upplevt hittills och avslutar med att önska er en trevlig dag!

 

Australia Blog Australia Blog2 Australia Blog3 Australia Blog4 Australia Blog5 Australia Blog6

På återhörande!
(Och varmt välkomna att fortsätta med era men i kommentarsfältet, glada tillrop uppskattas förstås med!)
Hanna

Posted on 4 September, 2013 in ALLMÄNT, AUSTRALIEN

Responses (3)

  1. Elin
    6 September, 2013 at 11:59 · Reply

    Men du är ju bara så cool så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
    Har ofta sett dig på stan här “hemma” i växjö och tänkt på att gå fram och bara berätta för dig hur jädra snygg och cool du är, och hur mycket jag ser upp till dig.
    Men det har jag ju aldrig vågat, så det får bli en liten halv-confession-komplimang här istället.
    Ha det bäst!
    KRAM

  2. Peter
    6 September, 2013 at 12:21 · Reply

    Fantastiskt skrivet!
    Du har verkligen ordets gåva……
    Kanske skulle våldgästa dig ett par dar….Haha, låter ju hur härligt som helst!
    Lycka till med Hanna 2

  3. Rina
    13 September, 2013 at 11:31 · Reply

    Hej Hanna!
    Varför har jag inte visst om denna blog tidigare? Dårligt!
    Men vad är det bara tufft av dig att bara göra som du har gjort – jag som bara flyttade från Danmark til Sverige! Jag tycker du är så modig och ser fram emot att följa dina äventyr här på bloggen!

    Kram!

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Back to Top