Week 1/2014

Hon har återuppstått! Fyrverkerier, champagne och glädjerop! Hurra, Hurra, Hurra! 🙂

…ja ni, ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Och ibland blir det inte alls. Men nytt år har det iallafall hunnit bli, och det är ju inte fy skam. Jag hoppas att ni firade på ett lika häftigt sätt som mig, även om jag dessvärre har svårt att tro det (…sorry!), men innan vi hoppar dit tänkte jag ge er stackare som faktiskt tålmodigt väntat på uppdateringar en snabb genomkörare kring vad som hållit mig så upptagen att det funnits noll tid för cyberaktivitet här på bloggen…

(VARNING FÖR MONSTERLÅNGT INLÄGG! Orkar ni inte läsa allt går det minst lika bra att scrolla och titta på bilder, nästa vecka är jag förhoppningsvis tillbaka i kortare format igen!)

Vi hördes alltså senast ”på riktigt” den 6 december, en vecka efter att jag firat in starten av sommaren med barfota-dans under stjärnorna i Noosa. Veckan därpå fick jag finfrämmat från Melbourne när underbara Laura entrade resorten för att bo med mig en vecka. Jag fick chans att visa henne den livsstil jag numera anammat och det blev med andra ord mycket restaurangbesök, många efterrätter, timmar av sol och struntsnack på stranden och ett par tiotal kilometer i benen. Vi hade så kul, så kul och jag önskar att jag hade kunnat bjuda hit varenda liten kotte och fått dela med mig. (Alltså, ni är förstås varmt välkomna allihopa, så känner ni för att titta ner, bara kom!) (….okej, förvarna gärna förresten, jag vill ju hinna beställa extra mycket solsken och förbereda lokalbefolkningen på att vi får finbesök!)

Här följer iallafall ett litet gäng bilder för att sammanfatta veckan då Laura flyttade in: hannaberkesi_blogg_w1 hannaberkesi_blogg_w15 hannaberkesi_blogg_w13 hannaberkesi_blogg_w14

hannaberkesi_blogg_w12

Efter att ha vinkat hej då till Laura började en kort nedräkning inför min kommande månad ur en resväska, ni förstår: resorten behövde min lägenhet till andra gäster (när det blir sommarlov i Australien vallfärdar alla till Noosa och lägenhetspriserna stiger i skyarna). På grund av detta packade jag snällt ihop mina tillhörigheter och flyttade in på vårt gamla kontor för att bo där i en vecka innan jag själv drog ner till Melbourne.

Veckan på kontoret spenderades mest överallt annars förutom på kontoret: dagarna vigdes åt jobb och kvällarna åt festligheter och jag fann mig bland annat sittandes på en kryssningsfärja under solnedgång och fullmåne för att fira en av mina vänners 30års-dagar – och vilken fest det blev sen! Se själva: hannaberkesi_blogg_w18 hannaberkesi_blogg_w19 hannaberkesi_blogg_w17

Vidare hann jag sedan med en hejdundrandes girls-night-out innan jag avslutningsvis packade ihop mig själv och åkte ner till en kompis som bor längre ner på kusten (och närmare flygplatsen) för att ha två mysiga dagar med dagsutflykter till Brisbane och The Glasshouse Mountains. Vad säger ni, vi bränner väl av lite bilder på det med?

hannaberkesi_blogg_w16 hannaberkesi_blogg_w013 hannaberkesi_blogg_w01 hannaberkesi_blogg_w012

Och så blev det då dan’ före dopparedan’ och jag boardade ett plan för att åka hem till ”familjen” i Melbourne och fira min första varma jul. Det var skönt att komma hem till huset och få umgås med de människor som kommit att bli min stora australienska trygghet. Vi firade julafton på julafton av den enkla anledningen att syskonen alla var bjudna till respektive pojk- och flickväns firande på riktiga julafton (de firar ju precis som jenkarna den 25e).

Således blev det stort julbord (BBQ och seafood), paketöppnande och familjemys den 24. Dagen därpå var jag välkommen att följa med på precis vilket firande jag ville. Valet föll på inget! Istället hade jag en underbar Hanna-dag med sol i trädgården, lång dusch, ompackning av väska och filmmys med tillhörande choklad- och apelsinjuice-snacks. Alldeles, alldeles ljuvligt!

Åh, jag glömde ju berätta! På julafton tog Laura med mig till kyrkan och vi gick på mässa, det var en himla rolig upplevelse. Mycket sång och musik. Höjdpunkten: när ungarna skulle tolka Jesusbarnets födsel och hade klätt ut sig till Josef och Maria, herdar, änglar och kungar och sedan rappade om vad som hände. Höjdpunkternas höjdpunkt: när hedarna entrade scenen sjungandes ”Shepherds came, shepherds came, Gangnam style, Gangnam Style” (och hoppade in som små hästar a´la Gangnam style, nytänkande kyrka!)

Och så får jag ju inte glömma att berätta hur jag avslutade min kväll… Nämligen tittandes på Australiens motsvarighet till Allsång på Skansen (med julsånger) och …håll i er… underbara, varma, mysiga, vita, goa Cobber sovandes på mina ben! Detta är ett mirakel då A) jag för ett år sedan skakat som ett löv av att ens vara i samma rum som en hund, B) denna lilla underbara fyrbenta varelse normalt sätt aldrig somnar i någons knä! Se: förändringar kan ske! Hurra!

Såhär såg förresten vår jul ut:

hannaberkesi_blogg_w016 hannaberkesi_blogg_w017 hannaberkesi_blogg_w014 hannaberkesi_blogg_w015

På juldagen snörade jag på mig löparskorna och tog mig till det stora shoppingcentret i stan. Det var dags för rea och jag var redo att fightas! Åtta timmar senare staplade jag ut med ett härligt gäng fynd, jag hade klarat mig utan blåmärken men med nöd och näppe: kängurufolket vet hur man ska handskas för att kamma hem kapen (…som tur är så gör jag det med!) Det var minst sagt fullpackat med folk och en riktigt cool upplevelse!

Efter mina rea-bravader hoppade jag i bilen ner till familjens sommarhus på kusten längs The Great Ocean Road. Där hade jag sedan ett par mysiga familjedagar med sol och BBQ’s i trädgården.

hannaberkesi_blogg_w001 hannaberkesi_blogg_w018 hannaberkesi_blogg_w019

Sista dagen på året fann jag mig åter på en flygplats, denna gång med siktet inställt på Sydney. Ja, för tro det eller ej: för ett par veckor sedan stod det allra högst upp på min önskelista att få fira in det nya året i Sydney och länge kändes det alldeles omöjligt (Nyår i Sydney kräver gott om planering i förväg då allt säljer ut + extremt mycket pengar, då allt kostar skjortan) Men på något magiskt vis så råkade det vara så att mina fina svenska vänner Caroline och Johannes skulle vara i stan med stort S över nyår. Dessutom på en båt. (De har seglat över Stilla Havet och varit ute på vattnet i ett år, hur himla himla coolt är det?) Och som om det inte räckte skulle dessutom underbara Alexander vara i stan och hälsa på precis samtidigt. Nyår kunde alltså inte bli bättre: jag hamnade på båten Orkestern i goda vänners lag.

Att bo på båt blev något nytt för mig, gungigt och trångt men med en utsikt som gjorde att varenda liten förlorad centimeter var värd det! På måndagen när jag anlände till Sydney shoppade vi på oss ingredienser för en nyårs Bouillabaisse och jag fick därefter vara med och segla under Sydney Bridge mot vår nyårsdestination: Attol Bay utanför Taranga Zoo (med utsikt över operahuset, bron och hela Sydney skyline).

Nyårsdagen tog vi oss i land och strosade runt Mossman (min kropp behövde fast land efter ett skakigt första dygn med släng av sjösjuka). Vi hamnade på ett fantastiskt crêpperie och jag åt pannkakor med hemgjord belgisk chokladsås och kokosnötsglass till lunch: kan då inte tänka mig en bättre nyårslunch!

På eftermiddagen entrade vi åter det böljande blå och började förbereda oss för kvällen. Strax före sju fann jag mig själv sittandes i en dinge (den lilla gummibåten som varje större båt har för att ta sig mellan båt och land) sjungandes ”Raft-Up-Party”. Det som började med tre dingis, 4 blonda tjejer i svarta klänningar och tillhörande partners slutade med närmare 25 båtar. Fler och fler anslöt sig och vi hade en stor guppande förfest mitt på vattnet, tror inte att ord kan beskriva hur häftigt det var!

Senare på kvällen tog vi oss till den båt där firandet skulle äga rum. Vi var ett sällskap på drygt 20 personer (8 båtar) och hade satt ihop de tre största båtarna för att få en större festyta. Det lagades mat, tjoades och tjimmades och vid nio färgades himmelen för första gången av de mest magnifika raketer ni kan tänka er. Sedan fortsatte kvällen att räknas ner med fler och fler fyrverkerier, allt för att leda upp till det stora tolvslaget. Och det var OTROLIGT!

Eftersom att en mobiltelefon ändå aldrig skulle kunnat föreviga det jag själv fick se (det fanns fyrverkeripunkter på 6 olika ställen från land, alla sköt precis samma saker vid precis samma stund och var du än tittade så var himmelen upplyst i alla dess färger och former) så har jag faktiskt inte mycket bilder på det. Men häftigt var det i alla fall!   Jag somnade lycklig vid tvåtiden och vaknade morgonen därpå lagom för att hinna ringa och önska ett gott nytt och räkna ner de sista sekunderna på svenska 2013.

Här kommer en liten bildskörd från 30 – 31 december:

hannaberkesi_blogg_w00018 hannaberkesi_blogg_w0015hannaberkesi_blogg_w0013 hannaberkesi_blogg_w0012 hannaberkesi_blogg_w0019 hannaberkesi_blogg_w0016 hannaberkesi_blogg_w0017 hannaberkesi_blogg_w0014

Jag stannade sedan på båten i ytterligare 3 nätter och fick börja 2014 i bästa tänkbara sällskap. Det blev shopping i Sydney, beachhäng i Bondi och efterrätt till kvällsmat varenda kväll (…Ja, men alltså det är ju så mycket godare med de där sockerkickarna: så varför inte äta det istället!?)   Året kunde inte möjligtvis börjat bättre och jag tittar tillbaka på bilderna och känner så mycket glädje! Fy tusan vilket bra år 2014 kommer bli! Håller ni inte med?

hannaberkesi_blogg_w00019 hannaberkesi_blogg_w0018 hannaberkesi_blogg_w00017 hannaberkesi_blogg_w00016 hannaberkesi_blogg_w00015 hannaberkesi_blogg_w00014 hannaberkesi_blogg_w00013 hannaberkesi_blogg_w00012 hannaberkesi_blogg_w0001

Nu är jag tillbaka hos familjen i Melbourne. Har ett par dagar till här innan jag återvänder till mitt paradis på lördag. På agendan står vila, mys och shopping. …fast vänta, det behöver jag ju faktiskt inte berätta mer om nu: något ska vi väl spara tills nästa gång vi hörs? (Jag planerar att höra av mig en gång i veckan igen, utan allt för många löften)

Nåväl hörrni! Dags att låta er avsluta denna milslånga läsning.
Tills nästa gång! Sköt om er, var snälla mot varandra och ge er själva en stor, stor kram från mig.
H

PS! Idag är verkligen ingen vanlig dag….. idag fyller min alldeles, alldeles fantastiska mamma 30 år! (…Eller var det kanske 50?) Tänka sig vad tiden gått fort! Och inte ser hon ut att vara en dag äldre än 25! Jag älskar dig mamma och önskar dig en underbar dag.

PS2! Har också glömt att meddela att jag numera finns på Instagram, vill ni hänga med där är det bara att leta upp hannaberkesi 🙂

Posted on 7 januari, 2014 in ALLMÄNT, AUSTRALIEN

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Back to Top