Snapshots BOS-MUN-CPH

Hej darlings!

Nu är jag verkligen officiellt på hemmaplan igen, efter en sköööööön natts sömn i min alldeles egna säng. Var faktiskt galet förvirrande att vakna upp här i morse dock… Men känslan när lugnet infann sig var obeskrivligt härlig!

Har redan hunnit få lite respons på mitt förra blogginlägg och skulle bli extra glad för kommentarer på detta (har ni varit i samma situation? har ni kompisar/släkt/andra nära som varit eller är där?) Jag är så fruktansvärt besviken på CC (…som ni märkt) och kommer nog fortfarande att ge er ett par negativa inlägg om dem.. Sitter just nu och bråkar med dem om huruvida jag kommer få tillbaka några försäkringspengar osv, men vi kan ta den historien senare (lovade ju lite kortare textinlägg med mer bilder)

Har samlat ihop bilderna från hemresan (det märks att jag gått och blivit bloggare på äldre dar, på vägen dit tog jag kanske 20 bilder, hem blev det 90… hahaha – men det gäller ju att fota allt – vad gör man inte för att leverera ett bra inlägg för er skull!?!)

 

På flygplatsen, sista amerikanska flaggan i sin hemmamiljö (om det är något jenkarna är bra på så är det att skylta med sin flagga över över överallt! man glömmer då aldrig vilket land man befinner sig i när man är där)

Med pass och flygbiljetter i högsta hugg (och en stor klump i magen kring om de skulle släppa igenom allt mitt bagage eller inte…)Kön var lång men till sist kom jag fram, checkade in mina FYRA (!!!) väskor och fick betala sviiiiidande mycket pengar för det… Sedan säkerhetskontroll och därefter…Voila! Jag kom igenom och slog upp datorn
…kompletterade självklart med en sista mugg Starbucks och lite gottigheter
Sedan satte jag mig ner och skrev monsterinlägget här under…
Plötsligt hade mina 5 väntetimmar på flygplatsen passerat och jag bad en man att ta en bild utanför gaten, lite skakigt – men hey, jag fick en bild iallafall!Sen skulle jag ta en bild för att komplettera min förundran: JAG FÖRSTÅR MIG INTE PÅ FOLK SOM FLYGER I HÖG KLACK…. Speciellt inte ett interkontinentalt flyg… Visst, heals är snyggt – men hur skönt på en skala?! (på ett flyg iallafall…)Tog klivet ut i luften och lämnade Boston (för den här gången)Nästan inne i planet!Och helt plötsligt satt jag där, på min fönsterplats i det GIGANTISKA PLANET (60 rader, 8 platser per rad)Hamnade precis vid vingen och försökte få till lite fina bilderTittade på Bilar 2. Eller ja, jag började iallafall. Hann också se Bad Teacher med Diaz (Michaela, jag är nästan glad att vi inte såg den på bio, för den va inget vidare bra…)Så skönt att alla får sina egna skärmar och själva väljer vad de vill roa sig med!
Planet mellanlandade i MünchenNotera väl: Pcs 4 (Fyra incheckade bagage på en person, nytt rekord för mig iallafall!)Åkte buss mellan planet och flygplatsenGick igenom passkontrollenSedan blev det väntan vid GatenPlanet var en timme sent (30 minuter sent på grund av dimma och ytterligare 30 på grund av tekniska problem) Tur då att 90210 finns! Tiden gick fort…På planet, förväntansfull och snaaart hos mamma och pappa!
Mycket mindre plan sista biten…Danmark från ovan skulle jag tro…FRAMMEALLT BAGAGE KOM OCKSÅ FRAM!!!!!!Och mamma var där!Pappa med!Ser ni hur mycket packning jag lyckats samla på mig?!
(Åkte till USA med 2 väskor + handbagage, kom hem med 4 väskor + 2 handbagage, återkommer nog mer om det i framtiden…)Bad pappa ta obligatorisk hoppbild för att visa glädjen över att vara hemma igen…det gick sådär bra……blev många försök och även mamma gjorde sitt bästa…
(Sandra, jag måste nog be om ursäkt för alla gånger jag skällt på dig för att du inte lyckats fånga hoppet bra på bild – när jag var med dig räckte de iallafall oftast med 5 hopp, pappa krävde 15… hahaha)Allt bagage gick in i bilen. Visst reste jag snyggt?!
Väskor från Victoria’s Secret
Kära mamma!Älskade, älskade pappa!Och så bron som jag korsade för två månader sedan, nu åt andra hållet.

När jag kom hem väntade uppackning, presentutdelning och lite vernisage på delar av det jag köpt…. (har blivit en hel del som ni förstår)

Efter drygt en timme hemma kom min sista saknade familjemedlem hem… och jag kan väl säga att det är TUR att jag bara varit borta i två månader, för jag kände knappt igen honom… Lilla, lilla, lillebror – inte så himla liten längre. Max, jäklar vad du exploderat när jag vart borta (…men det är väl så det går när man är på gymmet så gott som varje dag – jag kanske skulle prova?!)

Nu har jag som sagt fått en lång natts sömn, har helt vrickat tidsperspektiv just nu men försöker leva i svensk tid så fort som möjligt och vaknade faktiskt vid 7 så det är ju bra! (då är klockan bara 1 på natten i USA)

Dagen idag kommer bestå i att ordna saker med Telenor, Cultural Care och dyl från hemmaplan… Sen har jag lite överrasknings/återseende-planer… Återkommer nog med mobilbloggar under dagen!

KRAM på er!
Hanna

Posted on 3 October, 2011 in AU PAIR

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Back to Top